intesomandrabarn

Jahapp...då har jag kyckets med att låsa mig själv ute ut mitt hus så här på morgonkvisten. I alldeles för lite kläder. Två släktingar skulle komma och hämta en cyklel. Jag släpper in dem genom porten och går ner för att möta dem. Vi går ut till cyklarna och BAAAAM...porten går igen. Den går bara att öppna med nyckel. Jahapp...där står jag i regn och halv orkan i ett litet linne...ajaj...Jag fick ringa på alla grannars porttelefoner. Till sist var där någon som svarade. Han var väldigt skeptisk och skulle först titta vem jag var innan han släppte in mig. Ett fönster på 3e våningen öppnades och mannen tittade ut. Visar sig att det är min absoluta granne. Han känner igen mig och kastar ner sin gigantiska nyckelknippa. Jag ska ju vara lite käck och fånga den. Detta resulterar i att jag får en liten blogutgjutelse mellan lång och ringfinger. Kanske inte ser mycket ut för världen. Men KÄNNS gör det banne mig