intesomandrabarn

Nuuu kan jag blogga från ajfånen. Wwiiieee. Nu sitter jag på tåget igen. JÄKLAR vad det luktar fis. Otroligt äckligt. Avlopp luktar det! Nu till en annan sak: Jag har så jäkla ont i mina ben och min bakdel. Min hjärna vill gärna tro att jag är huuuur vältränad som helst. I Söndags var jag ute och sprang. Bara det att jag inte kan springa sakta. Jag måste springa snabbt! Inte nog med att jag sprang jag skulle leka så där hurtig och vältränad som de är på film (där de också gör armhävningar med en hand) och gjorde därför situps, armhävningar, utfall och andra övningar längs vägen. Nu har jag fått staffet. Jag går som en gammal tant! Det dumma är att nu har jag så ont att jag inte kommer kunna springa igen på flera dagar och då kommer jag ju hinna glömma bort att jag borde springa. Dagar blir sen till veckor och veckor till månader. Så blir det så här om och om igen. Springer som om det var OS final, får sjuktligt ont, glömmer, springer för livet, glömmer. Varför kan jag inte göra ngt med måtta?